day 14 - a memory

Det var början av oktober 2004. Det hade varit en regnig och grå dag. Jag hade en flyg- och en tågresa bakom mig och var rätt trött. En sur och otrevlig konduktör hade fått mig att springa från en vagn till en annan med allt mitt pick och pack i Hamburg. Det fanns ingen information i tåget om vilken tågstation man närmade sig men efter en titt på klockan konstaterade jag att vi borde anlända till Göttingen inom de kommande minuterna.

På tågstation väntade min tutor - som jag aldrig ännu sett - på mig. Det var halv tolv på natten och rätt mörkt. Efter några minuter hittade vi varande och hon och hennes pojkvän körde mig till det som skulle vara mitt hem under de kommade 9 månaderna (ja egentligen två år, men det visste jag inte då). På vägen dit pekade de i något skede till höger och sa "där är centrum". Jaha. Bra att veta.

Efter att vi hade tagit fel våning i huset med studerandebostäderna hittade vi äntligen rätt våning (skönt - den riktiga våningen verkade något mer sympatisk) och rätt rum, 213! Min tutor gav mig nyckeln och jag öppnade dörren: åsynen av vittvittvitt och sjukhusstämning samt tunga, fula, bruna gardiner väntade mig. Herregud. Min tutor tackade för sig och berättade att hon följande morgon skulle åka till Frankrike men att vi gärna kunde träffas om två veckor. Jag undrade i all tysthet om det inte fanns några förutsättningar alls för att bli tutor, sade godnatt och gick och lade mig i min sjukhusvita säng.

Följande morgon sken solen och jag traskade iväg till en butik i närheten för att köpa frukost. Tilbaka "hemma" träffade jag några andra som bodde i samma hus som jag. Jag ringde en bekant som bodde i närheten som kom och visade mig centrum och annat viktigt jag behövde veta.

Under de följande dagarna skulle jag komma att lära känna vänner från alla världens hörn: Japan, Belgien, Portugal, Spanien, USA, Ungarn, Hawaii osv. Nio fantastiska månader väntade på mig. Att de skulle förlängas till två år kunde ingen ana då. Once in a lifetime!


Så här kul såg huset ut!


Och så här såg mitt rum ut efter ca ett år då jag hade varit vid IKEA, trotsat det sjukhusvita tillräckligt länge och kastat ut de fulbruna gardinerna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


En gratisdesign av:

jennyjanssons.com
Ladda ner en gratis bloggdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!