Mitt riktiga namn är Charlotte, men jag har kallats för Lotte i princip hela livet. Charlotte är jag enbart på jobbet - för alla andra är jag Lotte. För min älskling är jag Löttchen, vilket inte låter särskilt charmigt, fast det egentligen är det. På tyska kan man nämligen använda så kallade förminskingsformer, vilket man ofta gör för att få namn att låta sötare, gulligare. Dessa ändelser är -chen eller -lein. En del vokaler kan ändra sig av händelsen. Därför blir Lotte alltså Löttchen.

Så det så.