Lycka är att efter en lång, tung och framför allt iskall arbetsdag komma hem och ha ett badrum med golvvärme. Att den rosa hyacinten slagit ut och sprider sin ljuva doft i vardagsrummet. Att äta lövbiff till kvällsmat. Och att min man snart kommer hem.


weheartit

Sista november. Sista officiella höstdagen 2011. Dags för en tillbakablick på hösten som gått.

Side, Fallschirm - Jetski - Banana, Norderney, Milchbar, strandbilder på nordliga och sydliga breddgrader, pumpasoppa, Chai Latte, att hitta tillbaka till varandra, spagetti bolognese och äppelkaka, randig klänning, Moves like Jagger, american pancakes med Nutella, Someone Like You, IKEA, inredningsfeber, Gingar, klebefieber.de, After Wedding med nypon och solklocka, Roermond Outlet, glögg-öl, småkakor och ljuskedjor, rabarberkaka i Dangast.

Det finns vissa människor som alltid lyckas trolla ett leende på ens läppar. Som alltid får en att le, att känna sig älskad. No matter what. Som vet exakt hur man mår, tänker och känner utan att man sagt ett knyst. Som minns små grejer man sagt för länge länge sedan, små grejer som var viktiga. Som lyssnar och kommer ihåg.

There are people who always put a smile on your face.

Att kunna sova ut en vardagsmorgon, stiga upp utvilad och med ett leende på läpparna tänka på alla kolleger som redan suttit på jobbet i ett par timmar. Att se och höra vardagen rulla på medan man själv har ledigt. Att ha tid för allt man annars inte hinner med.

Att unna sig lunch på stan, sätta sig i ett mysigt hörn och se folk stressa förbi.

En ledig dag mitt i veckan - som jag brukade ha tidigare - det skulle sitta väldigt bra just nu.


weheartit

Mitten in der Woche einen freien Tag haben - wie schön das wäre!

Räkna dagar. Vänta, hoppas, sakna. Leta fram ett gammalt minne eller två, småle och bli varm om hjärtat. Ringa ett samtal. Prata om allt som hänt sedan sist. Om allt, om inget. För mycket. Planera. Sakna det som gått, se fram emot det som kommer. Tomhet, en plats som ingen annan någonsin kommer kunna fylla.

Vemod blandad med lycka. Tårar blandade med ett stort leende. Saknad blandad med lyckan att se fram emot att ses igen.



weheartit

Att somna i dina armar.

Att vakna vid din sida.

Att skratta tillsammans.

Att dela gemensamma minnen.

Att veta att man har någon att komma hem till.

Att veta att du är.

Till Paris vill jag åka en dag. Fotografera Eiffeltornet, äta croissant och dricka café au lait på ett litet mysigt café, handla på bagerier och gå i fina modebutiker. Köpa ett prickigt paraply och dansa över gatorna.

google

Det är den första september. Imorse var det 8 grader. Tv-serierna har börjat igen. Hösten är här. Det börjar bli dags att ta en fullständig tillbakablick på sommaren som gått:

Bröllopsförberedelser, Köln, fyrverkerier, Set fire to the rain, köksdiskussioner, ett antal skruvar och söndriga fingrar, rusk, Ovelgönne, heta dagar i hemlandet med ett finfint bröllop, XING, russischer Zupfkuchen, bowling, blåbär, Chachacha, en skadad stortå, brudtärna, Mr Saxobeat, BMW-tour genom slingriga landskap, Kiss from a Rose, cupcakes, gerbera, regnvåta fötter en speciell augustinatt, Ein Kompliment, en orkan, minnen i Etzhorner Landhaus, en klänning, en dröm.

Det är de enkla små orden i vardagen; de enkla små komplimangerna, ord fyllda av kärlek, ömhet, vänskap och värme. Ord som kommer då man som minst förväntar sig dem. Ord som förgyller en regnig tosdagkväll vid skrivbordet. Guldkant.

"Ich denke immer an dich."

Det finns människor som dyker upp från ingenstans - plötsligt, utan förvarning - och från första sekund tar ett fast grepp om ditt liv, intar en viktig plats i ditt hjärta. För alltid.

En del försvinner lika fort som de kom och lämnar ett enormt tomrum efter sig. Inte för att de tappat taget om vänskapen, inte för att de låtit dig falla, utan för att era vägar skiljs.

"Du bist mir ans Herz gewachsen" säger man på tyska då någon blivit en väldigt väldigt kär.

Att vänja sig vid att ha någon nära är enkelt. Att vänja sig vid att detta nära flyttas långt bort är inte enkelt. If it comes back it yours. That's how you know. Jag vet.

Med ett leende på läpparna tänker jag tillbaka på alla galenskaper, alla skratt, alla kramar, alla pratstunder, alla minnen. Ser fram emot kommande galenskaper, skratt, kramar, pratstunder.

Tills vi ses igen letar jag fram ett minne och ler.

Fräsch sommarluft med en gnutta krispighet tidigt på morgonen.

Ett roligt mail. Ett gott skratt som förlänger livet.

Fischer Fine Sweets. Handmade the old-fashioned way.

Doften av sommar. Äntligen äntligen.

Smaken av söta, stora blåbär.

En omväg utan skyltar.

En klänning. Ett leende. Lycka. Nervositet.

Sushi.

Solnedgång.

6 år, 5 månader och 3 dagar har vi varit tillsammans idag.
6 år, 5 månader och 20 dagar har vi varit tillsammans dagen vi gifter oss.

17 dagar kvar.

Vi har gått igenom bättre och sämre tider tillsammans, skrattat och gråtit, älskat och stridit. Vi har tillbringat studielivet tillsammans, vuxit upp och förändrats, varit ifrån varandra under långa veckor och månader, fört ett distansförhållande under ett och ett halvt långt år. Vi har flyttat ihop och vuxit samman. Vi har drömt, saknat, längtat, hoppats och kämpat. Vi klarade det.

6 år. 5 månader. 3 dagar.
En evighet, ett ögonblick.

google

Så här skrev jag förra sensommaren om sommaren 2010:
"Fotbolls-VM, kalla drycker under en stekande sol, grillat, svart-röd-guld-färgade ansiktsmålningar, Waka Waka, kaotiskt full stad med överlyckliga människor, tutande bilprocessioner, fester i Loft, en ring, Converse, cabrio kl. 7 på morgonen, nymålade väggar, kvalitetstid med nya och gamla vänner, samhörighetskänsla, skratt, stolthet, glädje, ljuva låtar från en scen vid solnedgången, helele bomama."

Så här skulle jag beskriva sommaren 2011 hittills:
Bröllopsförberedelser, Köln, fyrverkerier, Set fire to the rain, flytt, köksdiskussioner, ett antal skruvar och söndriga fingrar, rusk, Ovelgönne, heta dagar i hemlandet med ett finfint bröllop, XING, russischer Zupfkuchen, Chachacha, en skadad stortå, brudtärna, Mr Saxobeat, BMW-tour genom slingriga landskap.

weheartit

weheartit