För ett par dagar sedan bytte jag ut ljusstakarna på matrumsbordet mot vårblommor, det är dags för vår nu! Solen skiner ute dessutom!

 

Förra året i mars föddes vår gudson, jag var på jobbresa till Frankfurt, beställde ny bil, åkte till Hamburg för att förlänga mitt pass och knåpade ihop den ena och andra ordtavlan.

 

Det här året i mars händer det också en hel del: B har sin Facharztprüfung (vad det nu kan tänkas heta på svenska; en examen man har efter sina första fem år som läkare), våra goda vänners dotter kan födas vilken dag som helst nu, vi firar en födelsedagsfest i Köln och vår gudsons ettårskalas. Dessutom blir det ju påsk i slutet av månaden.

 

Jag ser faktiskt riktigt fram emot mars; med lite tur blir det en första vårmånad!

 

 

Mellan semesterrapporterna måste jag bara meddela att usch usch vad kallt och grått det är här! Och jobbklorna har mig i sitt fasta grepp igen. Med ananas-kokos-saft och torkade frukter drömmer jag mig tillbaka till Bali, men senast då jag slås av kylan utanför dörren eller gnisslar tänder över de otrevliga kassatanterna i matbutiken spricker bubblan.

 

Men snart kommer väl våren. Eller? Jag tror jag springer till butiken och köper blommor och mera kokossaft.

 

Idag har två av mina finaste födelsedag, nämligen min käraste finaste B och sötaste S! Grattis till er båda!!

 

 

Jag längtar efter

 

- vår semester i Bali.
- att få sitta under en palm och dricka en cocktail.

- att äntligen få fotografera igen: Först på Bali och sedan så småningom även i ljusare vårväder hemma i good old Germany.

- att kvällarna ska bli ännu ljusare.

- att köpa den första påskliljan.

- lugna stunder med min man.

- att ha tid och ork att baka en chokladkaka.

- att få smaka på indonesiska sötsaker och frukter.

 

 

Medan det dimper ner jättesnöflingor (varifrån kom de??) konstaterar jag att jag inte ännu helt har realiserat att vi åker på semester om bara några få dagar. Då jag igår fick ett mail från resebyrån med lite information gällande resan och med rubriken " Er kappsäck flyger om fem dagar. Och ni?" började jag vid sidan om googla nya bilder på hotellet. Då jag snubblade över en bild från hotellets frukostbord med alla möjliga exotiska frukter fick jag nästan hicka och tänkte: Ja jösses, där sitter vi själva om bara några dagar. Ja inte direkt på frukostbordet då, men ni förstår...

 

Eftersom vi bokade så spontant och vi har fullt upp just nu, har det inte riktigt hunnit sätta sig fast det här med resan. Men jo, vi åker verkligen på lördag.

 

I helgen har vädret härjat med oss: Vi vaknade upp till en klarblå himmel och sol på lördag. Efter någon timme började det helt plötsligt snöa. Sedan kom solen fram igen. En timme senare var det ösregn och storm. Hallå?

 

Min favoritorkidé har börjat blomma med två (trötta) blommor igen. Jag får nog ta och köpa den där orkidé-näringen jag har tänkt köpa sedan typ två år nu så att det blir mer än två blommor nästa gång!

Imorse fick jag en vaccinering för vår semester i Bali. När jag var färdig och gick ut stod jag där på trappan en millisekund och funderade: Då jag var liten brukade jag få en leksak efter sådana här läkarbesök. Och idag? Idag det bar av tillbaka på jobb. Vad glamoröst. Muskelvärk har jag efter sprutan dessutom.

 

I protest blir det ett glas vitt ikväll. Det passar ju utmärkt till citatet i förra inlägget. Oj hjälp.

 

Sista dagen i årets första månad, det är nog helt otroligt hur tiden rusar iväg ibland. De senaste dagarna har vi

 

- förundrats över att temperaturen har gått från -10 till +12 grader

- dansat på vardagsrumsmattan en sen kväll

- jobbat rumpan av oss

- ätit alldeles för mycket lakrits (ja inte vi, men jag)

- hurrat på en orkidé som äntligen bestämt sig för att blomma igen

För övrigt känns det ungefär så här just nu:

 

 

Imorse hade vi knistrande kalla temperaturer och frosten lyste i trädtopparna. Blå himmel och sol gjorde detta till en fin dag. Fredagen till ära har jag unnat mig både en croissant till frukost och sushi till middag. Perfekt. Nu är det dags för helg och avslappning.

 

Två veckor till Bali!

 

 

 

En månad sedan julafton, kvällarna börjar bli ljusare, de första påskäggen tar plats i matbutikernas VIP-hyllor, påskliljor och hyacinter skymtar i blomaffärerna. Sista januarihelgen väntar på oss.

 

Efter att temperaturen och snön föll hand i hand i början av veckan tycker jag att det nu gärna kan börja bli dags för termometern att sträcka på sig och snön att glida iväg någon annanstans för de kommande 10 månaderna.

 

 

1-åriga Selmas pappa Adel ska utvisas till Iran där han antagligen kommer att straffas med fängelse eller dödsstraff. Han är pappa och äkta man, har lämnat Islam och bott i Sverige i 8 år. Han har rätt att söka nytt uppehållstillstånd i Sverige, men Migrationsverket förvägrar honom den rätten.

 

Namninsamling: http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=6878

Facebook: https://www.facebook.com/StoppaUtvisningenAvSelmasPappa

 

Vem har sagt att man får köra fort på tyska Autobahn? Här har det snöat, igår och idag. Japp, det ligger en hel del snö på vägarna eftersom de inte ännu har plogat, så det gäller ju nog att köra försiktigt, trappa ner hastigheten en hel del och ta det försiktigt i kurvorna. Men riktigt glashalt med is och hela köret är det inte på de större vägarna. Imorse då jag körde till jobbet var jag nära att spricka av ilska - folk körde 15 km/h i stan och hela 30 km/h på motorvägen...! Om folk i Skandinavien skulle köra så här varje gång det ligger snö på marken - ja då skulle väl ingenting fungera mera.

 

Suck.

 

Riktigt så kallt som ni i Skandinavien har vi inte haft det idag, men med -4 grader klart kyligare än de senaste veckorna. Medan B varit på fortbildning i Hamburg har jag bland annat handlat mat, bykt, gjort snacks med soltorkade tomater och köpt presentkort åt en vän som har födelsedag imorgon.

 

Presentkortet i snygg förpackning.

När allt går fel under en kort tid talar man på tyska om att man har en "Pechsträhne". Igår var nog en sådan dag. Det började med att jag inte kunde sova alls. Jag vaknade vid tretiden på morgonen med huvudvärk och efter det kunde jag inte somna om. Lagom pigg och glad åkte jag till jobbet och såg fram emot kvällen redan innan jag fått rumpan på min byråstol...

 

När jag äntligen kom hem och skulle äta kvällsmat fick jag smörgåsen i fel hals. Det här med hostattacker börjar jag få nog av nu...

 

Träningspasset klarade jag underligt nog av utan att få någon vikt i nacken eller flyga av löpbandet, men väl hemma visade det sig att den automatiska Windows updaten min laptop hade gjort kvällen före ledde till att jag inte kommer in på internet mera... Hurra. Med kabel tycks det funka, men allt som heter WLan har gett upp. Vad det beror på, ja det tycks ingen veta hittills.

 

Nu får vi se vad den här dagen för med sig. Jag är på min vakt.

 

Minus 6,5 grader hade vi imorse - ett stort BURRR på dessa plötsliga iskalla grader alltså! Trots allt vågade jag mig till gymmet igår kväll - äntligen säger jag bara! Jag var krasslig helt tillräckligt länge! Men jösses vad gymmet var fullt; en hel massa människor som jag aldrig sett tidigare yrade omkring bland maskinerna. Jag kan svära på att jag 80% av dem inte kommer att synas till mera i mars...

 

Igår kväll då jag körde hem kunde jag för första gången den här vintern konstatera att solen går ner lite senare - då jag kör hem vid 17-tiden är det inte mera alldeles bäcksvart! Hipp hurra!

 

Vintern kom tillbaka. Efter en isande kall helg vaknade vi upp till ett snötäcke imorse. Jag sa ju det, att vi inte skulle tro att vintern inte kommer tillbaka mera. Men tanken på att vi om exakt fyra veckor sitter och svettas under något palmblad gör ju grejen lite enklare. Speaking of it, här får ni två bilder från vårt hotell - bilder som värmer i kölden, hihi!

 

Det tycks inte enbart vara gymmen som är fulla så här i början på året - även vi med våra studieprogramm i deltid har haft fullt upp de första arbetsdagarna under detta år! Det tycks ha varit mångs nyårslöften i denna riktning i år, vilket ju förstås är väldigt positivt för oss. Tråkigt blir det i varje fall inte.

 

Dagens positiva nummer 1: Solen skiner...! Temperaturen har i och för sig klättrat neråt några steg, men så länge solen är kvar är det faktiskt helt okej.

 

Dagens positiva nummer 2: Efter att ha varit sjuk i fyra veckor börjar jag äntligen må något bättre. Herregud vad segt det var! Jga har nog aldrig hostat så mycket och så länge som den här gången.

 

Dagens positiva nummer 3: Det är fredag. Det är helg.

 

Jag har sällan tagit det så lugnt och sovit så långa nätter som den här helgen. Jag var ju fortfarande inte alldeles frisk förra veckan och på fredagen var jag tröttare och kände mig sjukare än någonsin; jag skulle ha kunnat somna närsomhelst, varsomhelst. Även om jag fortfarande inte är alldeles återställd mår jag miljontals gånger bättre än på fredag. Också min hosta börjar ta sig. Den förstod visst att bli bättre då jag hotade med läkare.

 

Efter att på lördag bokat Baliresan har det mesta handlat om reseplaneringar de senaste dagarna. Jag har tittat på filmen "Eat Pray Love" som ju delvis utspelar sig på Bali, sökt sommarklänningar online, samlat resertipps för Bali, provat bikinin, plockat fram sandaler. Ja, det mesta handlar om Bali just nu. Bara 33 dagar kvar!

 

Risfält på Bali:

En dag närmare nästa semester, eller hur det det nu var, hehe. 

 

Första arbetsdagen 2013 är i alla fall avklarad och den var någorlunda lugn, även om telefonen ringde oftare än jag trodde och rätt många kolleger var på jobb redan idag.

 

Med årets första träningspass och en god All Stars proteinshake som avslutning har jag försökt få in lite vardagsrutiner igen och det känns faktiskt helt okej.

 

Nu ska jag titta på den säsongen av den tyska "The Bachelor" - säkert världens onödigast program, men ändå bara för underhållande.

 

Nyårsafton firade vi på tremanhand hos en god vän. 

 

Innan vi åkte dit öppnade B och jag varsin lyckokaka. Min tyckte tydligen att jag skulle ut och dansa på nyårsafton. Men tji fick den sig, för det gjorde jag inte.